Adult commitment

Old enough to pay, young enough to kick around!

I gårdagens kläder och smink

Jag sitter och pluggar i köket. Kursen är Socialt arbete II och vi skall skriva ett litet arbete om antingen rehabilitering, försörjning eller aktivering. Jag har valt aktivering....

Jag skriver och använder mig av litteraturen och är flitig. Men sedan blixtrar det till inom mig och fraser som, slå bakut, flytta ut i skogen, att äta eller ätas, äcklas, värderas utifån prestation osv hamnar i min text. Bitterfittan i mig har vaknat. Jag blir arg på uppgiften, arg på skolan som lär oss detta fyrkantiga synsätt så att vi skall kunna göra rätt bedömningar efter de riktlinjer som regeringen jobbat fram.
Men, om man inte stödjer detta då?? Vad skall man göra. Det är bara att plugga på och bita ihop. Jag vet att jag inte kommer vilja jobba på det sättet iallafall. Jag kommer aldrig sätta mig på en myndighet och utföra ett arbete som jag inte står bakom. Jag vill hjälpa människor som har olika anpassningsproblem, problem med sin psykiska hälsa eller någon annan beteendeproblematik. Under en föreläsning så pratade vi om aktivering för personer med utvecklingsstörning och deras möjligheter till att aktiveras enligt en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Många kan, men vissa kan inte. Och då sade vår lärare: "Det måste finnas andra värden i livet än arbete". Och då blev jag så glad. För så är det. Vi är inte i första hand maskiner som går runt för att producera saker som vi sedan kan sälja. Vi är i första hand människor, som lever och blir glada av sociala relationer.
Det jag ser som mest positivt med min utbildning, är att den väldigt bred och jag kommer ha goda möjligheter att hitta ett jobba som jag kan känna mig stolt och nöjd över. Jag vill känna att jag gör nytta och hjälper andra. Däri ligger värdet i det arbete jag sedan vill göra. Jag är inte ute efter att bli rik. Då hade jag suttit på en reklambyrå i Stockholm och klurat ut olika sätt om hur man bäst lurar folk att köpa skit.
Jag tycker inte att man INTE ska jobba då jag anser att ett jobb fyller många viktiga funktioner för oss människor. Vi är en del av ett större sammanhangm vi får lön och kan känna oss självständiga, vi får goda sociala kontakter och vi kan förhoppningsvis utvecklas. Men inte till vilket pris som helst.

Så!


God fortsättning på er allihop!!

Bild:Nina Hemmingsson

Bortfall

Gud...
Det var ju år och dar sedan jag skrev något här. Jag har haft massa bra ideér om ämnen som jag som vanligt kommit på i badet, eller i bilen hem efter ett jobbigt träningspass. Men alla dom ideérna är som bortflugna just nu.
Jag har iallafall sedan sist gjort en massa saker. Bland annat varit på Mallis en vecka med min son. Det var underbart.

Jag vill gärna fylla bloggen med massa tankar och funderingar som sträcker sig bortom spaghetti och köttfärssås. Så jag stoppar här för idag. Lägger till lite härliga bilder som fortfarande värmer mitt hjärta!

Roadtrip to Orsa!

Jag skall snart åka till Orsa flygfält för att på uppdrag av Dala Demokraten skriva lite om Rainbow fields festivalen som pågår där just nu. Anna Ternheim spelar dessutom så det skall bli ett sant nöje. Lite pirrigt såhär med mitt första mission. Hoppas att jag kan leverera det de vill ha. Eller att festivalen kan leverera något att skriva om. Men det tror jag nog.

Bloggen har haft sommarlov precis som jag. Det har varit shitty väder så jag har varit lite frustrerad till och från. Haft weird drömmar som har gjort mig konstig. En morgon vaknade jag med Lalehs låttitel "Some die young" i huvudet. Men inte på det sättet uten som ett japanskt namn. Det skulle kunna stavas "Sum Dae Jong" till exempel. Så nu är den låten förstörd...
En annan morgon fylldes mitt huvud av idén att vi här på jorden bara är som en film för andra på en annan planet. De tar en person och filmar hela livet. Sedan tar de utvalda delar som är intressanta om gör en film om det. Till exempel en kärlekshistoria, ett familjedrama eller vad som. Filmar och klipper och lägger på snyggfilter så att det blir sådär fint so på film. Sedan sitter det några nissar på en annan planet och käkar popcorn och kollar på mig eller dig när vi hånglar, kräks, gråter, skrattar, badar eller har "the time of our lives" på en fest.
Coolt va?

Just nu sitter jag och funderar på vad jag ska snaska på samt lyssna på i bilen på väg till ORSA!

Vacker, talangfull! Är lite sugen på hennes frisyr dessutom!

Inläggets rubrik!

Har liksom inte haft tid med nånting, eller det var en lögn. Jag har inte orkat bry mig på riktigt. Bara sett till att hålla vardagen igång med allt det praktiska och fixat klart sista tentan. Haft två riktigt roliga utekvällar, i rad!!! Två dagars var ju inte igår kan man säga. Har tränat en del och dragit på mig träningsvärk from hell. Har idag beskådat en skolavslutning. ÄR LEDIG!!! Hela sommaren, ända tills den 27 augusti. det känns ofattbart underbart, men samtidigt har jag haft lite semesterångest. Måste ju fylla dagarna med något också, men jag skall inte klaga. Om bara solen och värmen kunde tillta så fyller vi dagarna med sol och bad i diverse sjöar och pooler.

Tröttheten jag känner vet jag inte riktigt var den kommer ifrån. Kanske är jag trött för att jag KAN vara det. Annars är det pollen eller grubbel som stör.
Ikväll skall jag och sonen se fotboll. Det är knappt så jag tror det själv men faktiskt. Vi skall se matchen och käka godis och chips. Kanske är därför jag ser fram emot det??

Nu blir det spontan minigolf.

Från den ena suddiga kvällen!

People from the past...

Idag har jag av någon anledning tänkt jättemycket på människor som betytt mycket för mig. Som gjort skillnad på ett eller annat sätt. Antagligen helt utan att veta om det själva.

När jag flyttade hemifrån, från den lilla lilla byn på landet, till en folkhögskola utanför Stockholm (Tollare) för att komma ifrån vissa saker, så visste jag inte hur mycket de åren skulle påverka mig. Där möttes jag av lärare som var intresseade, engagerade och inspirerande. De uppmärksammade det goda i en vilsen tjej. De tyckte att jag var duktig. Anna och Anne... vilka kvinnor. Vi var alla där tillsammans, en skillnad från högstadie och gymnasieformen som jag tidigare erfarit.
Där träffade jag också vänner som öppnade upp mig. Min humor och min glädje och en början till vad man kan kalla självrespekt började medvetandegöras. Där började jag få ord för känslor och även känna känslor. Jag blev riktigt kär i en kille som faktiskt var en riktigt BRA kille. Vi blev kompisar och hade roligt och han gav mig hopp om det manliga släktet.
Det slutade i ett brustet hjärta den gången. Men han lämnade ändå en fin känsla i mig. Respekt på nåt vis. Min vän Lina som också flyttat till Sthlm fanns nära mig också.
En kväll när jag kände mig ledsen så satt jag och pratade med en kille i min klass, Patrik. Han sade till mig att "om du är ledsen så ska du få vara ledsen" och så spelade han "soon after christmas", med Stina Nordenstam. Där och då var det som om himlen öppnade sig och alla mina känslor som legat gömda LÄNGE...rasade ur mig och jag grät och grät och grät. Dagen efter gick jag och köpte alla hennes skivor och jag älskade varenda en. Musiken har varit min vän sedan jag var liten, men det hände något särskilt. Det fanns en känsla i musiken som sade mer än orden.
Det var så många på den skolan som var underbara och som jag kan sakna. Maria S, Tommy, Stina, Helga, Annci, Stefan, Patrik, Krille, Andreas, Nicke. Och massa andra vänner som jag fick i Sthlm. Simon bland andra. När jag slutade skolan så fick jag en bok, "Älskade du" av Barbara Voors. En av mina absoluta favoritböcker som jag har läst säkert tio gånger. Det var som att de förstod mig.
Jag lämnade Stockhom för kärleken. Den första riktiga och största dittills i livet. Den som resulterade i ett barn så smäningom. Det var kaos i mitt liv. Alla bitar började falla på plats och det var ett rent helvete att reda ut. Jag var nere på den djupaste botten och såg inte mycket ljus. Det vände när vi flyttade tillbaka till Sthlm tillsammans. Men jag var fortfarande kaos om än liite mindre. Det gör mig ont än idag, att han, som gav mig en av de finaste personerna i mitt liv (min son) fick det allra sämsta av mig. Sedan hamnade jag i Falun och fick mitt första riktiga jobb. Å vilka människor det var där då. Världens bästa underbaraste chef Poppi. Och där fick jag en av mina käraste vänner Hannes. Han betyder så oerhört mycket. Han har ställt upp i vått och torrt. Och här har jag funnit vänner som jag inte skulle klara mig utan. Cissi, Johanna, Marlene.
Och såklart min familj, min sambo och barnen!!
Man lär sig mycket om sig själv. Och man gör det genom andra, så är det. Jag är så glad över alla fina som är med och har varit med, alla nya, och otroligt ledsen över att vissa inte finns längre.

Vissa har man kännt länge och från början, eller under en viktig tid i livet.Vissa träffar man helt nya men det känns som om man alltid känt varandra. Vissa träffar man aldrig längre men de känns ändå nära. Om jag skulle skriva om alla så skulle det ta halva natten.Vänner, kärlekar...
Mamma och Pappa, bröder.

Det finns många människor som berört mig djupt, inspiretat mig och fört mig sjumilakliv i rätt riktning. Och som jag skrev, kanske inte ens vet om det.
Kanske är jag en sådan för någon. Kanske. Jag hoppas det, för det är fint.

På något sätt började det här...
Soon after christmas-Stina Nordenstam

Jag vänder lite ut och in på mig här. Men det är en hjälp för mig. Att skriva... Sedan om det är 1 eller 1 miljon som läser spelar ingen roll. Jag trycker själv att det inte är så intressant med bloggar som inte handlar om något. Typ kläder och fika... Ändå är det sådana bloggar som är mest populära. Jag undrar vad det kommer vara för kvalitet på framtidens människor.

Här kommer några skor för er som gillart

Victoria Beckham i några slags Kentaur-skor.

Tapir-ansikts-sko

Från allvar till skoj på två minuter. Så kan livet vara.

Old fashion

Mitt skinn börjar bli för stort. Är det så att man börjar krympa ihop i sitt skal. Sådär som det blir när man blir gammal om man inte gör kirurgiska ingrepp. Som en sköldpadda. Eller så är det tröttheten och hopplösheten som bott i mitt sinne nu en tid som börjar synas på utsidan. Men det blir liksom lite häng under ögat, på kinden.
Behöver ryckas upp. Få hopp om famtiden igen. Vissa bitar är liksom givna, medans andra känns ovissa.

Man vet inte varför, eller vart man ska. Men jag vet vilka som följer med...

Det här är inget depp liksom. Utan bara lite existentiell ångest. På ett bra sätt tänker jag.
Nästa vecka skall jag på en föreläsning som handlar om att förverkliga sina drömmar. Och det känns ju spännande och lite läskigt. För drömmar har jag. Och även om det inte innebär att jag skulle överge familjen och ge mig ut i öknen i tio år så skulle det bli ganska stora förändringar i vardagen. Men man måste ju styra skeppet dit man vill. Man kan inte gå och vänta på den där vinden, för den kanske aldrig kommer.

Thåström- Alla vill till himlen

Find me

"Extrema sminkningar"
"Lulu Carter"
"Det säger bara plopp"

Det är några saker som folk har sökt på och hittat till min blogg... Extrema sminkningar.

Musik

Musik har präglat mina senste dagar trots det faktum att jag har haft en hemtenta i psykologi att skriva på. I vilket fall så hade jag 5 listor på Spotify som hette typ "bästa listan", "favoriter genom tiderna" "en sjukt vacker lista" osv. Grejen var att alla innehöll ungefär samma låtar. Så nu har jag gjort en ny där jag samlat alla (hittills) låtar som jag älskar. Och det lär bli fler. För man kommer på fler och fler och fler hela tiden. Nu heter listan "I mitt hjärta". Och det är där musiken finns. Det finns inte mycket som öppnar upp för mig, som musiken gör. I vackra ord och känslor. Även det mest ångestladdade blir vackert.

Här är listan. Subscriba och njut!
I mitt hjärta

                                              Nu får det banne mig bli rejält med sommar!!

Kausaliteter

Jag har inte tagit så många långa heta bad på sistone. Därav detta icke ständigt uppdaterande på bloggen.

Känns som hjärnan är full just nu, av nya begrepp.

Trötthetens förunderlighet

Helt plötsligt utan förvarning kan den komma och rycka undan matta. Jag har varit pigg och alert hela veckan. Gräsänka och allt. Fixat, städat, tvättat och tagit hand om sjuka barn. Det ha gått hur bra som helst. Nemas problemas.

Men nu, idag. Helt SLUT!

Kära kära Sivert!

Kloka bröder

Jag har två fina bröder som också bloggar. De, liksom mig är mycket kloka.
Kolla in deras...

Såhär skriver den ena i sin presentation.
"Jag vidhåller med bedstämdhet att:

Man kan helt enkelt inte överlåta de avgörande besluten för ett lands eller samhälles välfärd till privata lycksökare som inte ens är demokratiskt valda och som saknar demokratiskt sinnelag och värdesystem – de är simpla profitörer och borde inte ha avgörande beslutsrätt om något som påverkar andra människors livssituation. Om det protesterar och berättar jag om på bloggen"

http://champagnesocialisten.wordpress.com/  Rogert!

Och detta önskar sig bland annat den andra av 2012.

"Sverige: Uppfinner vaccin och botemedel mot cancer och HIV/AIDS och skänker det till världen.
Allt käbbel om jämställdhet mellan könen upphör eftersom folk inser att det inte är svårare än att bara göra det."

http://kolaren.wordpress.com/   Ankan!

Sottar in en bild på Dan Andersson också eftersom vi härstammar från samma trakter. Urskogarna kring Louossa.

 

I´m turning myself into a demon!

Fever Ray- When I grow up

Fundering nr 1
Det kommer till mig i badet, det vet ni som läser denna blogg. Funderingar och reflektioner över saker jag sett och hört.
Nu har jag funderat över en grej som jag hörde på en föreläsningskväll som Vänsterpartiet ordnade på internationella kvinnodagen. En mycket inspirerande, rolig och klok kvinna (Jessica Mjöberg, sociolog) som vi haft i några kurser talade om vilken roll vi får som tredje generationens kvinnor. (mormödrar födda 20-tal, mammor födda 50-tal, och vi födda 70-tal) Hon utgick från vissa områden såsom sexualitet och arbetssituation. Vi har ju dessa kvinnor att tacka för mycket, då de har banat väg för oss som är "vuxna" kvinnor idag. (Har fortfarande svårt att se mig själv som vuxen trots att jag VET att jag är det). Men det som Jessica frågade sig var: Vilken roll har vi? Vad är våran uppgift? Jag har funderat på det där till och från. Men jag har kommit på att det är vi som ska ställa allt till rätta. Skapa en ny utgångspunkt. Såhär tänker jag. Mormor gjorde på ett visst sätt när hon uppfostrade min mamma. Vi tar ett exempel, att bry sig om.
Om mormor lät mamma göra vad hon ville, litade på henne till 100%, sade aldrig ifrån och frågade aldrig särskilt mycket, så lämnade det en känsla i min mamma som gjorde att när hon blev mamma till mig så tänkte hon "mina barn ska aldrig känna att jag inte bryr mig". Det var en stark känsla för att väga upp  avsaknaden av gränser som gjorde att hon i sin tur brydde sig för mycket. Väl menat, men det får konsevenser för mig. Jag behövde aldrig stå för mina misstag. Mamma räddade mig. Som en mor räddar sitt älskade barn för att det ska slippa uppleva obehag. Igen allt välmenat. Men för mig så blev det svårt. Jag visste inte hur jag själv skulle lösa mina egna problem när jag blivit stor och flyttade från hemmet.
Nu är jag mamma och känner att "nu ska det bli lagom". Barnen ska känna att jag bryr mig. Men de ska få lära sig på rätt sätt för att kunna ta hand om sig själva. Stå för sina handlingar och ta ansvar för sitt eget liv.
Jag kan också applicera mina funderingar på hur jämställdheten kan hjälpa till med detta. Mamma såg mormor i hennes situation. Jag såg mamma i sin situation, där hon var den som gjorde allt hushållsarbete, förutom om det gällde bilen eller snöskottning osv. Jag såg aldrig min pappa laga mat tex..Det var det klassiska. Mannen försörjer, kvinnan omsörjer. Och jag kan nog känna att jag hade önskat något annat för mamma. Fler vänner, intressen....att även ha sig själv. Det finns mycket att spekulera i men jag tror att jämställdhetens pris, kan vara just ett pris. Att barnen vinner på att ha självständiga föräldrar som tror på sig själva och tar sitt eget liv på allvar och lägger vikt på att bevara sitt eget jag. Och tillsammans med den andre (om man lever två) gemensamt ta hand om det man har skapat. Och även om man lever tillsamman eller ej, jobba för barnens trygghet. Att ta vara på sig själv, men att inte helt slukas av det. Att kunna se sina barn och sätta deras behov i första hand. Barnens bästa är inte att förneka sig själv. Det är att älska, älska, älska och vara en god förebild. Att sätta deras behov först, men inte förneka sina egna.

Fundering nr 2: Även om man kan känna sig som en något bitter feminist ibland så får man inte glömma bort att ha kul. Att inte behöva dra "smarta skämt". Att våga ha läppstift och sjunga med ful röst och skratta så man nästan kör av vägen. Att vilja vara fin och smörja sig med en hudlotion som luktar persika och vanilj. Jag blir livrädd när jag hör människor som tror att alla kvinliga femenister har mörk röst, hår under armarna och har kåda som deo och kottar som örhängen. Som säger att de "hatar" femenister. Tänk om de visste att många femenister har både pung, snopp och kanske lite hår på bröstet också. Kanske en stor jävla skog på bröstet.

Och just det: allt det här fick mig att vilja läsa Bitterfittan igen. Och det ska jag göra också. För det behovet har jag nu.

Linköping

Jag och Jon har varit i Linköping Fre-Lör då han sprang ett kvallopp infr Göteborgsvarvet. ÅÅ vilken fin stad. Mysig, stor fast liten. Fina byggnader och torg med massa kaffesugna vårmänniskor. Där skulle jag nästan kunna bo faktiskt.

Words - Ane Brun

The darkness inside can make you feel so small

På Onsdag åker jag och Cissi till Sthlm för att gå på en intimkonsert med denna skönsjungande underbara flicka. Oj oj oj oj. Det ska bli underbart på alla sätt och vis. Jag kommer gråta stora tårar.

MEN LUGNA MÄ!!

Jävlar vad jag ligger i å har å göra!!! Jag har ju ingen tid om dagarne!

Message från Överbefälhavaren

Direkt och fräckt stulen från : http://zoomainenzombie.blogg.se/

Ane Brun

What's happening with you and him.

Are you looking for each other around your old selves again.
Walking on old paths inhaling the dust.
Is this the love that got lost
What if you don't know
What if you just let time show
Is it worth it, is it sane, when love goes away again
Can you get yourself together then

Hon kan hon. Jag har sagt det förr men jag avundas verkligen och önskar att jag hade förmågan och talangen att plocka fram känslor i ord på det här sättet. Och att dessutom sätta en vacker melodi och en stämningsfull sång på det.... Man går ju halvt sönder.

Från "One last try"

And even if a butterfly lives a hundred years

Or the stream of water turns around in the rivers

You and me – we’ll still be the same
You and me – we’ll still be the same



MUSIK MUSIK MUSIK....Det kommer faktiskt näst efter de jag älskar som är människor.

Listettor, alla kategorier! Jag kan börja gråta när jag tänker på hur mycket jag älskar dessa två!

Ingen neråtsång

Jag vet du odlar vingar.

Skymd utsikt

Den känslan bor i mig för tillfället.

Puff

Jag har vårpiffat bloggen. Jag blir så glad av den gröna...Ge mig mer grönt. Gräs, träd, äpplen, blommor, gurka?

Bloggtips

En klockren blogg med roliga skildringar av olika situationer och samhällsfenomen,

http://zoomainenzombie.blogg.se/              

Ur bloggen: SOFO-dagis

To cool for school

Innan har jag kännt "to school for cool". Men den här kursen stressar mig enormt. Föreläsningarna har varit diffusa. Vi har 8 böcker att läsa men vi vet inte vad vi ska fokusera på och man hinner inte läsa alla.
Jag känner just nu mest irritation.

Mycket gnäll på sista tiden. Men så är det ibland. Då får man leva för stunden och njuta av det lilla. Till exempel idag så är jag "ledig" och ska promenera ner på stan med mina fina barn och fika, gå på biblioteket och allmänt strosa runt. Det blir gott.

Bosse

Vilken klippa han är!!

Overdose

Ibland är en överdos VÄLDIGT negativ!! Det är nästan ironiskt att jag använde just det ordet igår, inte alls på ett komiskt sätt...            =(


En tragisk händelse, en underbar person försvann, någon lämnades kvar....

Vila i frid!

Overdose

En överdos behöver inte alltid vara negativ. Jag har just duschat. Och gud som jag överdoserade duschcremen. Tvåla in, skölja, tvåla in igen skölja...hmm, glömde jag fötterna, äh. Ta hela kroppen igen, lika bra. (dåligt för miljön kanske)
Man kan tro att detta är ett tvångsmässigt beteende. Men det är inte så. Jag bara fullkomligt älskar sådant som luktar gott. Så jag tar igen och igen. För jag vet att hur många gånger jag än tvättar mig så lämnar det bara en svag doft av rent på huden. Det blir aldrig en kväljande doft som av tex för mycket parfym.
Sedan på med det mjukaste plagget man har. Då är jag som en katt som spinner...
Man kanske inte är någon playboygudinna i sin rosa grisfleecerock. Men FAN vad mjuk, och gott luktar jag också.
Tyckte ni att det här inlägget var ointressant. Kolla på det HÄR. Älskar hittepådanska.

Och sedan kan man lyssna på den HÄR låten också.

SATAN vad bra hon är Polly Jean.

Drömmer om sol, värme, vita stränder och turkost ljuvt vatten.

Här skulle jag andtagligen bada ihjäl mig!

Bird on a wire

Ibland blir man LESS....Då vill man(jag) bara sova. Jag är så glad att jag är människa och har tillgång till fleece, duntäcke, badkar mm.

Som en saga

Faser i livet...

VARFÖR tycker 10-åringar att det är HELT värdelöst att tvätta sig???

Få saker gör mig så frustrerad som denna ignorerande trots.

Maskerad?

Letade maskeradtips till Jossan och ramlade över den här underbara bilden!

Hur fint kan man skriva egentligen??

Bakom SJ

När vi var på väg såväl till som från Örebro så passerade vi Ludvika. Denna lilla stad som i så många år var "the shit", även om jag nu idag kan känna att den är mest "shit" (förutom Pelles kiosk där toasten är lika god än, och att det finns en riktigt bra loppis) så är det något som ropar i mitt hjärta när vi åker förbi. Inte alls så att jag vill bo där eller så. Men jag kan minnas en tid, som trots att den var full av massa skithändelser, en osäker period i livet, en kaotisk tillvaro på ett sätt, så var det liksom något spännande. På ett sätt fri från bekymmer...men ack så naiv, ung och längtande.
Två ord kommer till mig.
Melankoli
Nostalgi
Melankoli betyder ungefär "svart galla" och är ett ord för djup deppression, men det används mer vardagligt för tungsinniga saker. Nostalgi betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet.
Dessa känslor kommer till mig. I en blandning som är behagligt obehaglig.

Här har man rökt många cigg och dragit rätt många spottlåmor....

Det här är ju bara jag och lite av Cissi. Jag saknar henne och jag blir sjukt nostalgisk av bilderna på oss från Oslo.

En av mina bästa åka-bil låtar.

A room with a view

Jag och barnen har checkat in på hotell. Vi ska bada och leka och äta frukost...

Var inte rädd för mig...

Det får gärna bli 14 april nu... då spelar Thåström på magasinet i Falun. Ska bli underbart. Antagligen river han tyvärr inte av den här. Jag älskar hur han sjunger. Många sjunger fint och bra, men Thåström sjunger snyggt.

Annars så känns allt mest som Ryssland idag. Både inom och utom...

Enjoy the silence

Jag har förärats lite "ensamtid". Det är så skönt, även om jag inte vet var jag ska göra med tiden riktigt. Mycket av den har gått åt till att lyssna på musik. Kunna ta sig tid till det och leta leta, den ena för en vidare till en annan. Jag hittar och återupptäcker massa kärt.

Det som går hem är det som når in i hjärteroten.
Såklart!

Mimosa

Jag älskar verkligen doften, men den är otroligt odefinierbar. Den luktar inte vanilj, ros, gräs, ost, klorin, sten, jordgubbe, lakrits, bröd, jacka, lejon, ostbåge.

Jag tror den luktar som en blandning av sommar, vind, blandade blommor, himmel, bomull och regnbåge.

There´s something so half about us...

Man kan säga att jag vilar lite. Kanske...


You and me, you and me...you and me. We´ll be the same.

Nick Cave & The Bad Seeds - The Weeping Song

Daysleeper

Hela morgonen har jag gått runt och tänkt på massa musik ch varit så glad över att det finns så mycket bra som berikar mitt liv något oerhört. Ett band som varit med mig länge är R.E.M, och jag kom och tänka på när de spelade på Roskilde -99 då det var första gången jag såg dem live. Men du!! Det var ju som att stå uppe i självaste himlen på konsert. Jag letade fram en setlist för den spenlningen för jag minns att det var ett starkt parti i mitten av spelningen. Och vad hittar jag. Jo mitt i så kommer, i följd.
1. Losing my religion
2. Find the river
3. Everybody hurts
Vilken grej va. Jag minns det som igår. Den enda låten jag saknade ganska mycket var Nightswimming, men älskar Find the river, det är en av de bästa låtarna jag vet, och absolut en av R.E.M´s bästa.

...nu har jag gjort en lista med mina favoriter: R.E.M

När jag satt där och kikade igenom så kom jag på. På Automatic for the people. De sista låtarna där skapar en sådan stark känsla i mig att jag nästan spricker. Alla låtar på skivan är verkligen hur bra som helst, men skivan som helhet. Att lyssna på den från början till slut, det är magiskt! Den avslutar med, star me kitten, man on the moon, nightswimming och find the river. Det blir nästan för mycket...

Lyssna på Star me kitten om ni aldrig hört den, eller inte minns vilken det är. Vilken känsla. Det där är en konst som bara vissa besitter, att klämma in den där speciella känslan som får en att dra efter luft. När text, melodi och stämning i låten bara är sådär perfekt. Jag får samma känsla av I´ve been high och , ja massa andra låtar men. I love it!

OH! Vad jag längtar efter sommar och musik!

Find the river!
http://www.youtube.com/watch?v=KIJGlTu5sEI&ob=av3e

Who by fire...

Nu brinner det i knutarna. Jag har svårt att få ihop det. Man har ett schema i skolan och ett hemma, och just nu passar de inte ihop.
Det blir synd om barnen... typ. Eller så är det bara jag som grämer mig. Många barn har långa dagar på fritids/förskola. Men mitt mål är ändå att ha dem där så lite som möjligt. Jag har valt att vara lite fattigare genom att jobba deltid. För mig är det värt det.
Barnen växer så sjukt fort och åren går fort nog. Hade jag spenderat åtta timmar om dagen på ett arbete så hade jag nog upplevt en hemsk stress och en känsla av att aldrig få vara med dem. Nä, deltid rules, så länge man klarar sig. När barnen blir större så kan jag jobba mer. Men den här tiden, som egentligen sträcker sig från 0-13 år är värdefull.

Utöver detta pusslandet så längtar jag efter ljuva sommarnätter, musik, människor och sol!
Och oron i bröstet kan dra någonstans!

Det är mycket nu....

Jag hade behövt två av mig just nu. Och så vill jag ha känslan som jag hade på den här bilden. Jag och Cissi var på väg till Oslo, det var "typ" sommar och hjärtat var lätt.

tenta enta nta ta a

På Lördag är det dags. Har så sjukt många begrepp i min skalle just nu. Men jag hoppas jag skall klara den.
Jag känner direkt att det här inlägget blir helt ointressant för andra att läsa men jag gör det mest för mig själv... Jag kommer klara tentan, jag har koll, jag har koll.... osv. Övertyga mig själv nu. Du fixar det Maria. Fortsätt simma... Kan någon ge mig en flytväst så det går lite lättare?

Dollars

Jag tycker inte det är kul att lägga 2500:- på studentilitteratur även om det är nödvändigt. Det är en tråkig utgift.
Exempel på roliga utgifter kan vara: En god dricka, en trevlig bio, en härlig roadtrip-fika i bilen, en bra konsert, ett fint plagg, en god mat.

"Klicka här för att registrera dig som student".........så händer det INGENTING med priset: MEN....du får köpa en bok om matlagning för 69:- istället för hela 99:- Vill du det?
- Nej, Kunde man inte fått nå rabatt på boken för 449:- istället?
-Nej....

Typiskt dåligt.
Typiskt bra....grädde.

Dela med sig, eller snåla...

Jag har skrivit det förr, men jag skriver det igen. Att i badet kommer det mycket tankar. Det sägs att deprimerade människor och människor med ångest badar mycket och det kan jag skriva under på. JAg är inte deprimerad men ångesten finns där.

Det fanns en tid då ångest för mig, betydde typ "ånger", när man hade ångest för att man uttryckt sig töntigt till nån kille man tyckte var snygg, eller när mamma kom på att man hade skolkat från skolan. Det var ångest för mig då. Lyckligt ovetandes eller olyckligt omedveten?
 Men 1999 så kom herr (eller fru) ångest med stort Å. Den ångesten som på en sekund får en att tappa allt fotfäste man någonsin haft. Som får en att känna en känsla av döden svepa förbi. Som får en att vilja kräkas, ramla genom marken och krossa allt som finns. Den där som kommer inifrån och tillslut slår sig ut med full kraft. Den som gör dig rädd för allt!  HALLÅ LILLA MÄNNISKA, HÄR ÄR JAG!!! GÖR NÅNTING! Annars kommer du gå under!

Börja rota och gräv, ta tag i ALLT samtidigt.

Ångesten var den anomali (hela min kropp betedde sig oväntat) som ledde fram till mitt kanske största paradigmskifte hittills. På gott och ont.
Jag har kommit en lååååång väg. Men ibland kommer ångesten och säger...DU, du är liksom inte framme än. Fortsätt simma....

Och jag badar och badar...............

Mjauuuuuu!

It´zzz cooold. Jag vill bara ligga under täcket, i badet osv... Jag är som en katt. Jag gillar inte kyla. Jag gillar att ha det varmt. Jag gillar att bli kliad på. Jag gillar att äta. Jag börjar låta som Björn Ranelid. Har ni läst boken JAG, JAG, JAG!?
Gör det...

Nu ska JAG åka till MIN skola där JAG ska lära mig saker.

Dubbeltrubbel

Idag blir det combat trots PMS och allt vad det är (guds jävla straff till oss kvinns). Kan vara skönt att höppa ur sä lite. Jag tycker det är trist när saker kolliderar annars. I slutet av Mars så är det Småstadsliv 4 premiär i Alfta ishall. Inte alls långt härifrån.10 mil bara. Med fest å uppträdanden och filmvisning. Jag vill så sjukt gärna gå. Men hanen ska på bäveravslutning i Bjurs då.Tiiipiiiiskt! Kanske kan skramla fram en barnvakt iof sig. Jag vill verkligen åka. Kanske kan man få se Agneta Patrull remma iväg på skridskorne?!

För övrigt så känns det som att man är på väg åt rätt håll nu.... Jag hoppar alltid lite i tiden så känns det bättre. Typ såhär: Det är snaaart februari och då är det inte långt till mars, och då är det premiären som jag kanske kan gå på och eftersom det är i slutet på mars så är det nära till April, och i April spelar Thåström här i Falun och det längtar jag till som bara den. Och efter April kommer Maj så då känns det bra! Då kommer min årstid!

Det gäller att vara smart! 

Observerat

Jag skrev ju att jag skulle lägga upp min observation här och jag känner att jag kan göra det nu. Den är inlämnad och julen är snart ett minne blott...för den här gången. Jag har valt att ta bort en del i texten av privata skäl.

Jag har valt att observera Julaftonskvällen på en pub i staden där jag bor. En liten stad i mellersta Sverige. I storstäder är det ganska vanligt att man ”går ut” på julafton. Man kanske ses på en restaurang istället för hemma, unga människor möts upp ute på puben efter att man ätit med sina föräldrar. Men här, nej. Det är nästan som att svära i kyrkan. Jag måste säga att jag känt likadant. På något sätt har julen varit lite helig. Jag hade nog inte valt att göra den här observationen om det inte var så att vi skulle fira på juldagen på grund av att vi var en familjemedlem kort på själva julafton. Alla måste vara med, ingen får fattas. Julen är känslig.

Jag och min kompis anländer på puben 20:30. På plats finns ett gäng äldre herrar som sitter i den lite mysigare delen. Den som har en öppen spis, inte äkta dock. De ser ut att ha trevligt, är inte särskilt fulla och har fina kläder. Jag får känslan av att detta är ett gammalt grabbgäng som brukar ses såhär. Det finns också ett gäng killar i 25-30 års ålder. En av dem är så berusad så han får inte beställa mer i baren. Han avviker från platsen ganska snart. Jag känner en av dem och vi pratar litegrann. Han säger att han inte gillar julen. Han har tvingat sig igenom en julmiddag med sin mamma men sedan ville han bara därifrån. Vi pratar bara lite kort och sedan sätter jag mig med min vän igen. I baren står några enstaka personer, ensamma, fyllda till bredden.  Är man ensam så kan jag förstå att man går just hit. Det finns inget som påminner om att det är jul. Det är fotboll på tv:n och inget extra julpynt finns. Här är det neutralt.  Det enda man kan känna på att något är annorlunda är att det finns mycket gott om plats i lokalen.  Det är ingen vanlig kväll för de flesta är ändå hemma med sina nära och kära. Förutom vi som är här. Det blir som en slags outtalad gemenskap. Vi granskar varandra och undrar varför vi inte är hemma.
Det droppar in lite mer folk titt som tätt. Samma blandade klientel i ålder och social status. Vissa är väldigt finklädda. Några kompisgäng finns, någon ensam superberusad. Det som slår mig är att ca 95 % är män. Det känns som att många är ensamma pappor som är ute för att barnen är med mamma, och de vill bara glömma ensamheten för en stund. Det är ju bara spekulationer men många är i pappaåldern och det är normen i den här delen av landet, ja att vara förälder alltså. Jag beställer en öl och en man i baren, en av de ensamma fulla, tilltalar mig. Han försöker informera mig om hur jag bäst står i baren. Han gör det, han vill nog prata. Men han vinglar fast han står helt still och hans röst spricker i falsett och jag blir lite ledsen för honom.  En stund senare lämnar han lokalen, ensam. 
Efter några timmar när klockan börjar närma sig midnatt så är lokalen full av människor. Det börjar se ut ungefär som en vanlig Lördagkväll på puben i min stad. Förutom att, det är fortfarande 95 % män som är där. Jag lämnar stället strax därefter. Under hela kvällen har vi ”checkat” av varandra. Inte på det vanliga sättet pojke-letar-flicka, flicka-letar-pojke eller vad man nu föredrar. Utan mer på ett djupare socialt plan. Det hade varit väldigt intressant att samla ihop alla närvarande och gå en runda där alla fick berätta sin historia.

På vägen hem så tänker jag mycket på kvällen, men också på dagarna innan, saker som människor sagt, mina egna känslor och förväntningar. Och jag kommer fram till att julen är den högtid där vi extremerar vår sociala struktur. Tillhör vi en familj så är vi aldrig mer familj än på julen. Och är vi ensamma så är vi aldrig så ensamma som på julen. Och det ena behövs för att det andra ska existera. De ensamma blir extra ensamma för att de andra är så himla ”tillsammans”.
Så vad betyder julen?  Mitt svar blir att julen betyder något vare sig man vill eller inte. Man kommer inte undan. Den är oundviklig. Det spelar ingen roll hur många gånger den ensamme säger till sig själv att ”jag bryr mig inte om julen”. 

För när den väl kommer så känns den.

Vackert så guds änglar gråter.

Igår hände något så fint som gjorde mig glad. Vi har haft en skoluppgiftuppgift under julen. Vi skulle göra en observation och en intervju. Igår så satt vi tre tjejer från klassen och skrev på våra arbeten tillsammans och drack te. Jag frågade tjejerna om de ville lyssna på min observationsuppgift (som jag faktiskt var klar med och lite nöjd). De ville de. Jag läste för dem och vet ni vad.... båda började gråta. Och jag med. Det var så fint och det spelar ingen roll nu, om jag får IG ens. För jag berörde dem och det betyder allt för mig.

Jag kanske lägger upp den här sen efter att den redovisats.

HOLA!!

Oj, nu har det varit både jul och nyår och allt sånt där. Och snart har jag fyllt år också. Imorgon blir jag hela 33 jordsnurr. Fy fan alltså, nu får det vara nog. Jag stannar här tror jag.

Det här hann jag med förra året

Åkte till Sthlm med barnen och frös halv ihjäl

Framtidsmuseet i Blge

Sthlmsnatt med Cissi. En av de roligaste kvällarna på läänge!

Mycket pizza fr Salladsbaren när jag läste in ämnen på fornby och fick högsta betyg av fantastiska lärare.

Jobbade på Peace and Love, det var skoj och jag ska göra det i år igen.

VAR på Peace and Love

Flög på Peace and Love

Var i Stockholm med barnen och hade det alldeles underbart. Träffade en fin vän för sista gången. Fast det visste jag ju inte då. Hon finns inte längre kvar :(

Hade en superb kväll i Falun med snyggbrudar!

Lyckades med den här bilden som jag själv tycker är jättefin

Handlade...LURV?!?!

Började Högskolan! Och träffade ett härligt gäng brudar som är är sjukt tacksam för!

Träffade Sivert i Oslo då jag och Cissi vann biljette till hans releasespelning som var totalt grymmer!!

Hängde ut i Oslo city (HUR FAN VÄNDER MAN PÅ BILDERNA?)

Hängde ut i Oslos ghetto

Sprang midnattsloppet. (Fast det var innan, glömde bilden bara så den fick vara här)

Vad allmänt ljushårig

Åkte till Göteborg och såg...

SIVERT! Igen... får aldrig nog!

Firade jul och nyår, inte i profil, men typ.

Jag har ju såklart gjort massa annat också, men det skiter man väl i....