När jag flyttade hemifrån, från den lilla lilla byn på landet, till en folkhögskola utanför Stockholm (Tollare) för att komma ifrån vissa saker, så visste jag inte hur mycket de åren skulle påverka mig. Där möttes jag av lärare som var intresseade, engagerade och inspirerande. De uppmärksammade det goda i en vilsen tjej. De tyckte att jag var duktig. Anna och Anne... vilka kvinnor. Vi var alla där tillsammans, en skillnad från högstadie och gymnasieformen som jag tidigare erfarit.
Där träffade jag också vänner som öppnade upp mig. Min humor och min glädje och en början till vad man kan kalla självrespekt började medvetandegöras. Där började jag få ord för känslor och även känna känslor. Jag blev riktigt kär i en kille som faktiskt var en riktigt BRA kille. Vi blev kompisar och hade roligt och han gav mig hopp om det manliga släktet.
Det slutade i ett brustet hjärta den gången. Men han lämnade ändå en fin känsla i mig. Respekt på nåt vis. Min vän Lina som också flyttat till Sthlm fanns nära mig också.
En kväll när jag kände mig ledsen så satt jag och pratade med en kille i min klass, Patrik. Han sade till mig att "om du är ledsen så ska du få vara ledsen" och så spelade han "soon after christmas", med Stina Nordenstam. Där och då var det som om himlen öppnade sig och alla mina känslor som legat gömda LÄNGE...rasade ur mig och jag grät och grät och grät. Dagen efter gick jag och köpte alla hennes skivor och jag älskade varenda en. Musiken har varit min vän sedan jag var liten, men det hände något särskilt. Det fanns en känsla i musiken som sade mer än orden.
Det var så många på den skolan som var underbara och som jag kan sakna. Maria S, Tommy, Stina, Helga, Annci, Stefan, Patrik, Krille, Andreas, Nicke. Och massa andra vänner som jag fick i Sthlm. Simon bland andra. När jag slutade skolan så fick jag en bok, "Älskade du" av Barbara Voors. En av mina absoluta favoritböcker som jag har läst säkert tio gånger. Det var som att de förstod mig.
Jag lämnade Stockhom för kärleken. Den första riktiga och största dittills i livet. Den som resulterade i ett barn så smäningom. Det var kaos i mitt liv. Alla bitar började falla på plats och det var ett rent helvete att reda ut. Jag var nere på den djupaste botten och såg inte mycket ljus. Det vände när vi flyttade tillbaka till Sthlm tillsammans. Men jag var fortfarande kaos om än liite mindre. Det gör mig ont än idag, att han, som gav mig en av de finaste personerna i mitt liv (min son) fick det allra sämsta av mig. Sedan hamnade jag i Falun och fick mitt första riktiga jobb. Å vilka människor det var där då. Världens bästa underbaraste chef Poppi. Och där fick jag en av mina käraste vänner Hannes. Han betyder så oerhört mycket. Han har ställt upp i vått och torrt. Och här har jag funnit vänner som jag inte skulle klara mig utan. Cissi, Johanna, Marlene.
Och såklart min familj, min sambo och barnen!!
Man lär sig mycket om sig själv. Och man gör det genom andra, så är det. Jag är så glad över alla fina som är med och har varit med, alla nya, och otroligt ledsen över att vissa inte finns längre.
Vissa har man kännt länge och från början, eller under en viktig tid i livet.Vissa träffar man helt nya men det känns som om man alltid känt varandra. Vissa träffar man aldrig längre men de känns ändå nära. Om jag skulle skriva om alla så skulle det ta halva natten.Vänner, kärlekar...
Mamma och Pappa, bröder.
Det finns många människor som berört mig djupt, inspiretat mig och fört mig sjumilakliv i rätt riktning. Och som jag skrev, kanske inte ens vet om det.
Kanske är jag en sådan för någon. Kanske. Jag hoppas det, för det är fint.
På något sätt började det här...
Soon after christmas-Stina Nordenstam
Jag vänder lite ut och in på mig här. Men det är en hjälp för mig. Att skriva... Sedan om det är 1 eller 1 miljon som läser spelar ingen roll. Jag trycker själv att det inte är så intressant med bloggar som inte handlar om något. Typ kläder och fika... Ändå är det sådana bloggar som är mest populära. Jag undrar vad det kommer vara för kvalitet på framtidens människor.
Här kommer några skor för er som gillart
Victoria Beckham i några slags Kentaur-skor.
Tapir-ansikts-sko
Från allvar till skoj på två minuter. Så kan livet vara.
