A very, merry christmas!

Min bror hade lagt upp denna bilden i sin blogg. Och med den så vill jag önska alla en GOD (vit) JUL!

En sådan känsla är bättre!

Gazas tårar

För er som inte såg dokumentären "Gazas tårar" så, kan ni se den genom att klicka på länken här under. Jag varnar för MYCKET starka bilder och känsligt innehåll. Den är absolut det värsta jag någonsin sett. Och även om den är jobbig att se så är det ens förbannade plikt som människa att inte vända bort blicken, inte låtsas om att det händer på vår jord om faktiskt inte är så stor. Inte i ett mänskligt perspektiv iallafall. Palestinier och Israeler...vad tillhör vem, vem är god/ond? Inget av det där spelar någon roll. Den enda slutsatsen jag drar efter detta är att när människor lider på det här sättet så är det ondska som genomsyrar allt. Så som de lider så kan jag inte med att stänga av tv:n och gå iväg. Jag lider oerhört av at se detta. Vad är det i jämförelse med deras lidande?? Jag kan gott ligga och gråta en stund och tänka på dem. Vad hjälper det dem? Såklart ingenting. De vet inte om att et ligger en tvåbarnsmamma och gråter i sin villa i Sverige, med två bilar på parkeringen, mat i kylen och en klädd julgran i vardagsrummet. Och oron över en bombattack är så orimlig att jag skulle uppfattas som sinnessjuk om jag hade den. Men det är själva idén liksom. Det är så lätt för oss att inte se. Vi kan välja att inte göra det. Men jag tror det är farligt. Vi kan inte distansiera oss till det som händer. Vi får inte bli för avtrubbade. Jag vill också njuta av livet, skratta, ha roligt, vara lycklig över att jag föddes i just den här delen av världen. Jag gräver inte ner mig över att andra har det svårt. Men jag tänker ALDRIG ,ALDRIG välja att inte se. Jag tänker ialafall göra nånting. Det lilla...ge en peng till de som aktivt jobbar för att hjälpa- det är det MINSTA! Vi får aldrig glömma bort varandra!

Det här är på RIKTIGT!!! Och i dokumentären så ser man att den här sista bilden är ganska vanlig. Och det är oftast inte bara ett hotfullt siktande, utan följs av en avtryckning. Gör nånting, en liten skillnad är också en skillnad.

http://www.youtube.com/watch?v=U0WKVhIpgr4

Juleklapp

Den här får jag av mig själv

Jackan alltså, jag längtar efter den.

GOD JUL

Må eran jul bli fröjdefull och fylld av lycka och mys. Och drick ingen alkohol...inte ni som har barn iallafall. Det förstör bara! Fast själv ska jag ut oc ta en öl med en klassis på självaste julaftonskvällen. Eftersom vi kommer ha "julafton" på juldagen då familjen är komplett.

PEACE!!

Musikhjälpen i P3

Jag skulle kunna sitta och lyssna hela dagarna om det gick för sig. Jag gillar hur folk går ihop, jobbar tillsammans för att samla in pengar till ett välgörande ändamål. Detta året går pengarna till alla flickors rätt att gå i skolan. Jag önskar att vi kunde föra över lite av gemenskapen, sammanhållningen och samarbetet i vardagen också.
Men vi vill gärna ha en anledning att behöva gå samman. Jag tror också att det är lättare att skänka pengar och jobba för en sak vi har lite distans till. Det är något med oss här i Sverige som gör att vi upplever ett visst obehag när saker och ting kommer för nära. Jag menar, vi kanske har en granne som är gammal och skruttig. Vi ser hemtjänsten komma och gå flera gånger om dagen. Vi förstår att den här personen har ett stort vårdbehov. Men vi plingar inte på själva och frågar om vi kan hjälpa till med något.
Vi vill inte upplevas som påträngande, obehagliga och vi kanske har en uppfattning om att vårdtagaren inte heller vill vara till besvär.
Nöjer vi oss eller?
Jag är inte den som är den..jag är också sån. Men jag försöker att bli bättre. Jag undrar vad som krävs för att vi ska våga ta till oss det som finns nära, alltså det som är i vår närhet utan att vara oss nära in på livet.

Idag ska jag och barnen gå på bio. Det ska bli riktigt mysigt.

Nu är det igång igen

           VS






Maskineriet i min hjärna slår av och an. Nu menar jag inte att jag är hjärndöd ibland och ibland inte utan jag menar att det slår på lite extra. Som nu. Dagens fundering slogs igång av att jag skulle hämta hårfönen inne på dotterns rum. Jag stod och såg på henne en stund och blev så kär, som jag blir varje gång jag ser henne. Jag tänkte lite på Stefan Sundströms låt "somna lycklig"...det är en gåva att få sova som ett barn. Min vackraste lilla tjej som jag älskar så det nästan gör ont i hela mig.

MEN..... Nu kommer det. Det finns de som är små och inte somnar lyckliga. Som somnar i ett hem, som skall vara deras trygga bo, men som är den platsen där de är mest rädda. Som inte sover som barn, utan som sover som små vuxna med en klump i magen och en ständigt vakande intuition. De "sover" aldrig...inte så som man tänker sig att barn gör. De är oroliga i kroppen men har inte ord för känslorna. Föräldrarna, deras "trygghet" kanske super, slåss, drogar, eller bara inte bryr sig så värst mycket. De får somna ledsna, hungriga, trasiga...gud vet allt.

Nu till funderingen som detta ledde fram till.
När man är ett barn så formas man mycket av sina föräldrar. Deras sätt att se på världen tar man med sig. Man har den som utgångspunkt och därefter så ÄR man. Man har inte så mycket andra referenser att se till. Kanske i skolan så kan man se lite hur andra barns föräldrar är osv men man tolkar dessa utifrån den bild man har. Om man hemma alltid får höra negativa saker om till exempel någon granne köper ny bil "jaha, titta nu då. De tror att de är något som har så fin bil. Herregud, en sån behöver man ju inte. De vill bara visa att de har pengar", utbriser föräldrarna. Samma om de andra grannarna som far utomlands en gång om året. "Oj oj oj, vad dom åker. Hur orkar de? Fara runt och släpa runt barnen på det där sättet"....negativt, negativt.
När man är liten så blir detta som sagt ens referenspunkt och man utgår från samma. Hör man att någon köpt ny bil så tänker man samma tankar som man hört ens föräldrar upprepa gång på gång om det där.
Och så är det med allt föräldrarna gör...till en viss tid i ens liv då man frigör sig. Alla gör inte det. Vissa tar med sig detta igenom hela livet. Och i många fall så är det s¨klart positivt då man har haft en fin barndom och fått med sig bra värderingar och en stabil grund att stå på. Man har lärt sig vad rätt och fel är och man ser inte andra människor som hot utan som potentiella kamrater.
I de fall då något negativt förts med så kan två saker ske... Antingen så mal man på. Blir en likadan person som gnäller på grannens fina bil. ELLER....så blir man inte det. Det blir som ett personligt paradigmskifte. Man blir helt enkelt motbevisad. Man inser att det man har med sig, den grundläggande bilden av människor, händelser och annat. motbevisas. "Nä, grannen ville inte alls visa upp sin fina bil och skryta. De är faktiskt hur trevliga som helst och det är inget fel med att vilja köpa en ny fin bil som samtliga i familjen kan färdas tryggt i".

Jag undrar. Av alla de som växt upp under något sämre förhållanden och kanske fått med sig en aningens skev och negativ bild av livet och samhället. Vad är det som gör att vissa orkar ifrågasätta, göra annorlunda och därmed bryta mönstret. Varför gör inte ALLA det? Vi lever i ett land där vi har så mycket hjälp och resurser att få, alla har möjlighet. Men det är inte alla som tar den. Klart att alla är olika, det vet jag. Kanske är det så att vissa har med sig i sin bild att "det är värt att kämpa, man kan åstadkomma saker här i livet" medans andra har med sig känslan av att " man kan inte påverka någonting", en offerstämpel. Man ser samhället som en fiende som vill en illa.
Jag tror att det som avgör hur vi orkar ta itu med oss själva är det där man inte kan ta på, det där som är någonting MER, blandat med slumpen. Ibland behövs det yttre krafter i form av andra människor som inspirerar och påverkar. Jag har mött ett par sådana, och när man öppnar upp så ser man att det finns hur många som helst!

MAN MÅSTE VÅGA IFRÅGASÄTTA GAMLA ORGANISATIONSFORMER! Emile Durkheim

Stefan Sundström – Somna lycklig

En påminnelse

Glöm inte att vara snälla mot varandra. Annars blir det inte så roligt när tomten kommer.

Eller så blir det det ;)

Tacksamhet

Jag är SÅ glad att jag har en sån här just nu. Fryser som en naken isbjörn. Pluggar in "warm and cosy". För att spetsa till det lite extra så har jag den på mig i sängen , under täcket. Skä hä va gött elle skä hä va gött?????   OBS!!! Det är inte tjejen på bilden som har skrivit inlägget.

Snart...

...kommer bilder på in hårresande upplevelse.

Roligt (tycker jag)

Kom på en grej. Min blogg heter ju Vaddå Rubrik (påhittigt som faen) och så har jag en liten underrubrik som lyder "den sista åt upp sig själv", och personen som ligger bakom detta är just Anna som jag ska hem till ikväll.
Vi gick som sagt i samma klass och vid detta tillfälle så hade vi Naturkunskap. Vi pratade om arter som hade dött ut för att de inte riktigt hängde med i evolutionen. Vår lärare sade något i stil med "...och vissa arter har dött ut på grund av att de börjat äta varandra" , då kommer Anna på hur det måste blivit i slutet av kedjan, alltså Den sista åt upp sig själv. Jag skrattade i minst två timmar efter det. Jag såg ett djur, typ en blandning mellan fågel-björn-ekorre, som så sakteliga började sätta i sig sin egen kropp. Han kanske drog läppen över huvudet och svalde? Vad tror ni??

Fredag

Idag är jag och lillan "lediga". Just nu sitter vi vid varsin dator och grejar. Men snart ska jag putsa upp hemmet lite. Ikväll ska jag och en fd klasskompis och vän hem till en tredje fd klasskompis och vän. Vi ska prata och mysa. Denne vän har gått igenom helvetet och befinner sig fortfarande i något slags vakum då det värsta man kan tänka sig har drabbat henne och hennes familj. Hennes dotter blev sjuk. Ingen förkylning eller magsjuka eller så utan...cancer. Även om läget är stabilt just nu så lever de i en ovisshet som ingen vill vara med om. Det ska bli SÅ skönt att få krama om och prata, gråta och förhoppningsvis  skratta lite också.

Var rädd om varandra. Livet kan förändras på bara en minut.

(man kan klicka på ordet "minut", då får man höra en fin sång)

Hårschitzofreni

Alla som känner mig VET att jag ungeför en gång om året vill göra något med håret. Oftast färga det. Två gånger har det hänt att jag blivit brun/svartett. Ångrat mig och blekt tillbaka håret. Som ett mirakel har det blivit riktigt bra men håret har blivit rätt slitet.

Nu håller jag på igen, googlar ihjäl mig efter hårfärger.

Some:

Den här är så fin!!!Den är jag mest sugen på, men då vill jag ha PRICK sådär. Släng med hela huvudet inkl fejs också kanske.

Den är också fin, lite mörkare blond än vad jag har nu.

Fint, med slingor som liksom går i varandra ton i ton.

OBS!! Min MARDRÖM. Att få skunklooken!