OBS! Detta är ingen absolut sanning, det är mina funderingar, idag. Näthata om ni vill.
Jag har funderat så mycket på det, och igår var Nina Björk med i "min sanning" på SVT1. Hon satte ord på de tankar jag farit runt med och försökt sammanfatta på något bra sätt för mig själv. Hon sade typ något i stil med "dagis är ett sätt att tjäna pengar även på kvinnorna, man pekar återigen att ditt värde som människa ligger i dina prestationer i form av arbete". Oh my tänkte jag. Vi kanske inte har kommit så himla långt ändå (jo, det har vi men vi kanske har cyklat omkull lite). Om kvinnan skall värderas högre så måste vi in i den manliga normen.För mig handlar inte jämställdhet om att män och kvinnor ska göra samma saker, utan att det man gör, vad det än må vara skall värderas lika. Om kvinnan är hemma med barnen och sköter hemmet så skall det ses som värt i sig. Vi blir mer och mer stressande i denna tävling som kallas livet. Vi har dåligt samvete för våra barn som i princip bor på förskolan. För tänk om vi skulle VILJA vara hemma länge med barnen, Eller om MANNEN ville det! Hemska förtryckta/pussywhippta tanke, för ingen vill ju hellre något annat än att JOBBA? Var är vår frihet och fritid? (Där finns det återigen ett systematiskt hinder. Vi har inte råd att vara hemma, för då får vi inga pengar och då får vi inte vara med). Den kan vi få vid 65 års ålder kanske.
I kursen vi läser nu så har vi talat om tre-generations familjen. När man förr bodde tillsammans far/morföräldrar, föräldrar och barn. Far och morföräldrarna tog hand om barnen när föräldrarna arbetade och föräldrarna tog hand om sina gamla. Det skulle aldrig fungera nu kanske (individualism ist för kollektiv) men vår lektor sade något bra. Om man tittar på hur det såg ut förut, kvinnan tog hand om barn, tvätt, städ, disk, vårdande sysslor. Och man tog hand om sina gamla hemma. Sedan ville man öka jämlikheten och tog in kvinnor på arbetsmarknaden. (nu snackar vi förr i tin) Men vad fick de jobba med då? Jo, typ samma saker som de skött i hemmet tidigare, städ, vård och omhändertagande yrken. Med låg status. VARFÖR har dessa yrken låg status? Jo, det drar inte in några märkbara summor till staten. Så är det. Det kostar att ta hand om de gamla och sjuka. Men man måste se till andra värden, livsvärde, vad är det?
Om kvinnor och män bara kan bli jämställda genom att kvinnor skall göra som männen så har man ju fortfarande inte kommit åt kärnan, då har vi anpassat oss till malestream? Jag tycker att man borde få vara olika och ändå lika mycket värda. De flesta av oss ser människans lika värde oavsett hudfärg och det är dags att vi ser detsamma även om vi är av olika kön och har olika uppgifter. Nina Björk tog även upp "den politiska människan" och talade då om att vi som människor måste ha ett större perspektiv när vi går och röstar, än att lägga hela vårt hjärta i den egna plånboken. Men det kanske är så vi vill ha det? Den som sitter på högsta pinnen med fickan full med pengar och en stor fet krona på sitt huvud, när han dör vinner?
Vi får ta och slappna av lite när det gäller hetsen efter pengar, makt och höga hästar och bry oss lite mer om varandra.
Om jag är feminist? DEFINITIVT!! Men jag har samtidigt läppstift och är fan värd att ha det också, jag hatar heller inte män, vi kvinnor skulle antagligen lika desperat vilja hålla kvar våra maktpositioner om vi styrde, om historien var vår. Och snart är det vår, sen sommar. Och då bryr vi oss ändå bara om vilka nya sommarkläder vi skall köpa och har glömt det här inlägget för länge sedan?
Är det verkligen hit vi vill??
