I gårdagens kläder och smink

Jag sitter och pluggar i köket. Kursen är Socialt arbete II och vi skall skriva ett litet arbete om antingen rehabilitering, försörjning eller aktivering. Jag har valt aktivering....

Jag skriver och använder mig av litteraturen och är flitig. Men sedan blixtrar det till inom mig och fraser som, slå bakut, flytta ut i skogen, att äta eller ätas, äcklas, värderas utifån prestation osv hamnar i min text. Bitterfittan i mig har vaknat. Jag blir arg på uppgiften, arg på skolan som lär oss detta fyrkantiga synsätt så att vi skall kunna göra rätt bedömningar efter de riktlinjer som regeringen jobbat fram.
Men, om man inte stödjer detta då?? Vad skall man göra. Det är bara att plugga på och bita ihop. Jag vet att jag inte kommer vilja jobba på det sättet iallafall. Jag kommer aldrig sätta mig på en myndighet och utföra ett arbete som jag inte står bakom. Jag vill hjälpa människor som har olika anpassningsproblem, problem med sin psykiska hälsa eller någon annan beteendeproblematik. Under en föreläsning så pratade vi om aktivering för personer med utvecklingsstörning och deras möjligheter till att aktiveras enligt en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Många kan, men vissa kan inte. Och då sade vår lärare: "Det måste finnas andra värden i livet än arbete". Och då blev jag så glad. För så är det. Vi är inte i första hand maskiner som går runt för att producera saker som vi sedan kan sälja. Vi är i första hand människor, som lever och blir glada av sociala relationer.
Det jag ser som mest positivt med min utbildning, är att den väldigt bred och jag kommer ha goda möjligheter att hitta ett jobba som jag kan känna mig stolt och nöjd över. Jag vill känna att jag gör nytta och hjälper andra. Däri ligger värdet i det arbete jag sedan vill göra. Jag är inte ute efter att bli rik. Då hade jag suttit på en reklambyrå i Stockholm och klurat ut olika sätt om hur man bäst lurar folk att köpa skit.
Jag tycker inte att man INTE ska jobba då jag anser att ett jobb fyller många viktiga funktioner för oss människor. Vi är en del av ett större sammanhangm vi får lön och kan känna oss självständiga, vi får goda sociala kontakter och vi kan förhoppningsvis utvecklas. Men inte till vilket pris som helst.

Så!


God fortsättning på er allihop!!

Bild:Nina Hemmingsson