Ikväll är jag sugen på lite vin och kortspel eller så. Men det finns inget vin hemma och ingen ork till kortspelet tror jag.
Får bli en klassisk hemmakväll med robinsom och lördagsgodis. Men det är helt ok det också. Jag har ju det finaste sällskapet man kan tänka sig. Två små och en stor.
Imorgon hade jag tänkt att jag skule gå och träna kl 18 (body pump), men så kom jag på att det är P3 dokumentär om Docklands. Ett av mina allra käraste ungdomsminnen. Vi for dit varannan helg under ett år var det väl och sedan lite här och var annars. Och andra fester också såklart. Men det var speciellt med Docklands. Lukten, människorna, musiken...droppande kondens från taket (som var typ 40 meter upp) svett från dansande människor.
Om jag fick välja en upplevelse att uppleva igen så skulle jag åka tillbaka dit. Färstår ni att detta går framför två framfödande av dom underbaraste mäniskorna i mitt liv. MEN, jag kan föda barn igen, och igen... men aldrig åka tillbaka dit.
Många har bara läst om allt skit, knark osv. Visst fanns det knarkare, men var finns det INTE om man går ut en kväll i Sthlm?
Jag var totalt drogfri alltid, det svär jag över mina barn på. Det var musiken, stämmningen och dansen som drog. Få koppla loss hela livet en stund och bara försvinna in i en utopi!
Det låter fucking cheesy, töntigt, nördigt tycker väl en del. Men det skiter jag i.
Hade dom varit där så hade dom också älskat det! Till och med världens coolaste kille (min sambo) hade gillat det tror jag.
Jag blir alldeles tårögd när jag hör vissa låtar som påminner mig om en härlig tid, fri från ansvar, räkningar, handla, jobba, sköta om, bry sig, vara rädd osv.
Jag vill inte ha något annat än det jag har nu. Jag har haft det där och man kan inte få det hela livet.
Men jag har mina minen och dom sitter hårt och varmt i mitt hjärta.
Kunde jag komma in så skulle jag kyssa golvet. Krama väggarna och gå på varje millimeter av golvet. Säkert grina också.
Ni som vet förstår, ni som inte vet, synd. Men ni har era liknande minnen.
Åh!!!! (L) Å nu är det väl rivet sedan länge...
SvaraRaderaNej, jag som hade hoppast att det skulle återuppstå, genom ett mirakel!
SvaraRaderadet är bara att åka dit och gå in och kika. inte samma sak, men du kommer känna igen dig. som en grav, med många hälsningar skrivna på väggarna.
SvaraRadera