Jag och vinter

Jag gillar inte vintern. Visst kan det vara vackert med en rimfrostig, solig dag. Mysigt att sitta inne och se ut på all snö. Men jag gillar inte att vara I det. Det är kallt, man blir blöt och det tar femhundra år att klä på sig själv och barnen.
Det blir liksom så mycket meck med allt. När jag var liten så var jag ute mycket på vintern och åkte både skridskor och längdskidor, jag är bortskämd med att ha vuxit upp med elljusspår ca tio meter från gården.
Men inte slalom. Kanske för att vi inte var den familjen som åkte till fjälls så fort det blev vinterlov. Eller kanske bara för att jag inte är intresserad. Jag menar, hade jag haft viljan så hade jag ju gjort det. Nej, jag är för praktisk av mig. Jag gillar inte att böka med femhundraelva långkalsonger, trettio par strumpor och så byxa, tröja tröja, jacka, vanten, mössan. Puh, jag blir trött av att skriva det.

Hur vissa orkar hålla på, med alla sina barn och greja med skidor, snowboards, pjäxor och boots, kläder till en hel armé. Hurta ut i friskluften och dessutom ha med sig grillkorv och knåpat ihop en fin liten tipspromenad som alla kan skratta och njuta av. Där är inte jag.

Är jag normal eller bara slö?

Jag offrar mig såklart för barnen och hänger i pulkabacken osv. Men slalomkursen/snowboard lektionen får nån annan ta tror jag.Min kille tjatar..."snowboard Maria, det ska du hålla på med, så kan vi åka tillsammans". Men jag vill inte. Jag orkar inte. Jag kan gärna se det på TV, det är skitskoj och jag är intresserad när dom flyger och snurrar. Men...
Jag vill kunna gå rakt ut i luften. Asfalt under converse är min bästa fria känsla.
Sommar är "THE SHIT"!!!