Förbannade kyla

Men shit vilken beroende man har byggt upp under skräpmatens höjdardagar på året. Sugen på flott, fett, socker och salt hela tiden. Helt förstörd. Jag måste försöka skaka av mig det här nu, annars slutar det med gråt och nya klädinköp, inte för att jag vill utan för att jag svällt förbi gummisnodden i linningen.

Jag ska skriva lite om vår nyårsafton som vi tillbringade i Göteborg då min bror och hans tjej ställde til med bröllop och dop. Det var underbart vackert i en 800 år gammal kyrka. Jag är gudmor till deras son så jag stod med framme vid altaret under dopet.

Mitt bölade började redan efter 5 steg in i kyrkan då vocalisten stod och övade på sången som dom valt till bröllopet. "Utan dina andetag" med Kent. Men jisses. Jag höll på att ramla ihop. Det är min vackraste grinlåt just nu som får min röst att skälva och ögonen att svämma över på ett kick. Jag fick med mig morsan i grinfesten också. Och sedan "handens fem fingrar" till dopet. Hej och hå, här spar vi inte på tårarna.

Allt flöt på bra i kyrkan och sedan var det dags för fest. Jag hade förberett ett bildspel till min bror till tonerna av "I will always be your soldier" med Marit Bergman. Det är liksom våran låt, min brors och min. Den är väldigt känslig för oss båda. Bildspelet börjar med honom som liten och sedan kommer jag, när vi är små och sedan tonåringar följt av tiden när han träffar sin tjej och dom så småningom får en underbar son.

Person efter person höll jättefina tal på festen och min bror satt och nickade menande till mig att jag också skulle tala, men jag fick lugna honom med att "vänta du bara".

När alla ätit dessert och alla tal var klara så ombeddes alla gå ut på dansgolvet för det var lillasysters tur att säga sitt.

Första bilden på min bror som nyfödd och låten är igång. Han inser vad jag har gjort och bryter fullständigt ihop. MEN DU ÄR JU INTE KLOOOK!!!, hulkade han fram. Sedan vet jag inte om varken han eller hans nyblivna fru ser något av resterande bilder för dom gråter ikapp som små barn. (Jag börjar nästan grina nu när jag skriver detta)

Dom kan fortfarande inte se det untan att gråta. Och jag kan säga att när jag satt och gjorde bildspelet i ett "inte det bästa programmet" så grinade jag typ dom 50 första gångerna. Hacka hacka hacka, fram och tillbaks i låten och timingen ska vara där och hacka hacka. Spelade ingen roll. Det var tanken som berörde mig. Att han/dom skulle få se det.

I vilket fall så kändes det väldigt lyckat och jag tror det framgick väldigt tydligt vad jag ville säga.

Till Andreas: Jag älskar dig och din fina familj och jag är så glad att vi har varandra. Efter många kämpiga år för oss båda och kanske inte så mycket gemensamt har vi hittat något som känns otroligt bra och starkt!!! Puss och Kram