Feelgood!

Ooh! Jag har nyss varit ute och tagit en promenad. Inte för motionens skull utan för att lyssna på lite musik. Det blev så fintväder nu på kvällen och jag kände att jag ville ut lite och min hjärna behövde en dos musik också.

Så ladda Mp3 och på med lurarna(koss), dunder ljud i dom alltså. Så gött.

Det var lite allt möjligt. Thåström, Anna Ternheim, R.E.M mm. Även några låtar med

Dimmu Borgir som Jon lade in. Jag försökte, och en av låtarna var rätt bra, men... jag har en bit kvar för att uppskatta den musiken till 100%. Den är musikaliskt genialisk och jag fattar känslan. Jag kan ju få gåshud liksom.

Men det låter lite som jag kände mig under min deppression. Mörkt, snabbt, kaos, vackert, mäktigt, farligt, obegripligt, sorgset.

Kanske har jag inte tillräckligt med distans än? Jag vet inte. Det var ju ändå så längesedan (10 år) men det var djupt och smärtsamt som fan. Så det finns ju kvar fragment.

Men, promenaden gjorde mig gott! Mycket gott! Och nu längtar jag till Peace and love som bara den. Jag måste verkligen försöka se allt jag vill se. Det är så lätt att skita i den och den när man sitter utanför med ett gas vin eller så. Sedan ångrar man sig bittert.

Thåström är ett måste. Många andra också, men av personliga skäl så är han nästan viktigast.

Andra gobitar: Joel Mull Johan Johansson Kleerup Mötley Crüe [US ]No Fun At All The Soundtrack Of Our Lives Turbonegro Anna Ternheim Chris Cornell Dia Psalma Faith No More Håkan Hellström Jenny Wilson Jerry Williams Kalle Baah Kung Henry Raised Fist Sophie Zelmani

Härom året så var Jerry Williams bäst av allt! Shit vad den gubben rockar alltså. Han är totalt grym. Så om det giget inte krockar med något vikigare så är han given!

Nu måste bebis tas hand om!