Take me home

Ibland önskar jag att man kunde rodda om i sitt liv lika enkelt som man kan sortera i sin garderob eller ordna sina dokument och bilder i datorn.
OM det hade gått så hade jag gjort en idag. Jag hade gjort många saker ogjorda men ännu fler gjorda. Jag hade gått tillbaka och vågat mer.
Jag skulle genast byta bostadsort. Genast! Jag skulle spara vänner och skola osv. Men orten...den är död, eller kanske är det jag som dör på den här orten?

Jag blir alltid sån här när jag har varit iväg och fått andra perspektiv, träffat andra människor, gjort nya bekantskaper som känns kul och uppiggande. Först de två härliga veckorna i Spanien och sedan en helt sjukt rolig helg i Stockholm innehållande allt man kan förvänta sig och lite till. Parkeringsböter, regn, sol, fika, kära återseenden, staden allmänt, öl på fina ställen och tatueringsmässa. Jag var dessutom där ensam. Vilket betydde långa morgnar i soffan med frukost och tv. Tänka ifred. Lyssna på vilken musik man vill. Äta vad man vill, inga tider att passa. Har träffat så kära vänner.

Befinner mig just nu i ett tillstånd som är en blandning av lyckorus och sorg samtidigt. Livskris eller?

Skönt och underbart att komma hem till barnen såklart, och sin egen säng. Men... Jag har varit med mig själv hela helgen och det har varit så underbart skönt. Skall försöka vända den här energin på något vis och använda den till att vara tacksam och känna mig laddad.

Fått frågan många gånger... Va? Är du där själv? UTAN FAMILJEN? Ja... Jag är en egen människa så. Ja, det är inget konstigt med det. Dom har haft en jättemysig helg hemma med vänner som sovit över och legobygge.

Tror det som händer mig är lite som det blir för knarkare som pundar upp sitt dopamin på nolltid och känner sig totalt nere däremellan. Har slösat rejält i helgen så det går på lite sparlåga nu. Alltid samma, efter festival osv. Låg...





BLÅ

MÖRKBLÅ

Sivert Høyem – Black Cross