3 år!

Imorgon fyller min dotter 3 år. Och om ytterligare några veckor fyller min son 10!! 10 år!!! Jag har varit mamma i 10 år. Det är sådant jag inte kan fatta. Samtidigt känns det som jag aldrig varit utan dom. De är de bästa barnen jag kunnat önska mig. Jag älskar dom över allt annat.

Men en grej har jag tänkt på. Och det får jag lite panik över. MIN tid, som folk brukar säga. Den kommer igen. Ni vet, barnen har vuxit upp och klarar sig själva. Då får man plötsligt "egentid" igen. Hela dagarna.

Ibland kan jag fantisera om vad jag ska göra då, hur jag vill att livet ska se ut. Jag tror att det är viktigt att inte försvinna in i mammarollen för djupt. För en vacker dag står du där...halvensam igen. Och då är det sjukt viktigt att man behålit sig själv, vänner och intressen. Annars kan det nog bli lite av en chock, och då kanske man klamrar sig fast vid barnen som enda trygghet och det blir inte bra för dom. Viktigt att behålla sig själv, göra saker för sin egen skull..även när barnen är små. Jag tror det lär barnen att värdera sig själva. Att inte uppoffra hela sin identitet för en annan människa.

Men nu till mitt gissel...När "min" tid kommer igen, om ca 15 år säger vi (då är minstingen 18). Då är jag GAMMAL!!!!!!!!

Sug på den ni....