JObb för MiG

Jag tror att jag har fått jobb till sommaren. Där jag var förra sommaren. Känns skitkul. Att dessutom få höra "ja dig har jag hört talas om, det går rykten om dig för du var så omtyckt" Lyfter ju upp vilken dag som helst. Även denna som redan hade blå himmel. Nu kommer Cissi snart på kaffe. Gött, gött och gött.

Make my day!

Nobody put´s baby in a corner

Hold, now hoold it..

Baby, ooh baby. My sweet baby...

I´m a love man...caall mee a love man.

I carried a watermelon!

Om någon vill göra mig VÄLDIG VÄLDIGT VÄLDIGT glaaaad! Så ge mig en resa till länken nedan.
http://www.mountainlakehotel.com/

Det är där som spelade in Dirty Dancing. Tänka att få sitta i "the corner" eller få besöka den här.. www.youtube.com/watch?v=-pouIFiaIig&feature=related
aaaah. Vilken grej!! Ja jag är en riktig nöörd när det gäller den filmen. Kan se den 1000 gånger och ändå bli lika kär i allt varje gång.

Om ni tycker det är töntigt och att jag behöver något annat så... http://www.aruba.com/
Jag blir superglad för det med isåfall.

It´s better to burn out than to fade away?!

Jag behöver aktiveras, hitta ett jobb, umgås!!! Fort! Innan jag går helt under isen!!!

En Pausfågel...

...det är så jag känner mig Jag sitter och visslar i väntan på att massa bra ideér ska komma till mig, ett fräckt jobb eller nåt annat. Jag är så sjukt besviken på utbildningen jag ville gå och som inte blev av. Vem vet, har jag tur kanske jag kan jobba nu ett tag och sedan hoppas på att den blir av nästa år!

Jag har ringt runt lite idag och jag hoppas få gå intro på ett boende för missbrukare. Det är åt det hållet jag vill!

Dessutom jobbar det underbara människor där som jag jobbat med förut och det hade varit så skoj att få komma dit och träffa dom igen!

Jag håller alla tummar jag har!

Where are my wild stuff?

Jag är så låg, seg och väldigt trött på det mesta. Kanske mest på min situation. Jag vill ha något att göra. Jag vill ha ett jobb att gå till, som jag längtar efter att gå till. Inte jobb bara för jobbandets och pengaindragandets skull. Där ska det jobba männskor jag gillar och längtar efter att få träffa varje dag.

Så drömmer jag nu. Drömmer...

Lovers dream

Tänk vad många människor man har runtom sig som man är så sjukt tacksam för att ha i sitt liv. Dom ska jag tänka extra mycket på idag och bara känna mig allmänt glad.
Dessutom ska jag lyssna på bra musik som jag älskar och som tar mitt hjärta med storm. Gör mig förundrad och full av beundran. Skönt va?

Insikter, varning!! (deep personal shit)

Jag skrev just en kommentar på en kompis blogg. Den fick mig att reagera och komma på en sak. Jag liksom bara skrev, medans jag skrev så fick jag den här insikten.

Jag har kopplat ihop min kropp som 17-19 åring med lycka. När jag var i den åldern så var allt ett jävla kaos, men jag levde i det och hade väldigt få bekymmer. Jag var ju ung, brydde mig inte direkt om nåt. Gjorde sådant som kändes rätt för stunden.

JAG levde så iallafall, och jag hade sjukt skoj.

Men efter nåt år sådär, när jag träffade min sons pappa så kom följande: + X antal kilon (sambofett), ångest, känslor av att vara totalt värdelös, ful.(Detta var innan barn) Sjukt egentligen. När jag äntligen träffat någon som faktiskt älskade mig jättemycket. Men det var som att allt kom ikapp liksom. När jag bara kunde landa där med honom och faktiskt slappna av. Då kraschade jag. Åren som följde var mer eller mindre kaotiska. Mycket skapat av mig såklart. Jag letade väl efter det där sköna, lite mer fria kaoset jag haft innan.

Jag hittade det inte och vi separerade. Jag tar faktiskt på mig skulden för det mesta, förutom..ja, några grejer.

Åren sedan dess har bara blivit mer och mer guldkantade och nu skulle jag nog kalla mig en förnuftig, trygg, duktig, kreativ och omtänksam person. Jag har några helt undebara vänner, underbara barn och en underbar sambo!

MEN ibland kommer det...jag blir bara tjock, ful och kass. Och jag tror att jag måste bli smal, sådär smal som jag var när jag var 17 år och all var så sjukt enkelt.

Nu förvandlar jag det. Jag vill ha en stark kropp, för hälsans skull. Jag vill vara frisk för mina barn och för att jag ska orka vara med länge länge länge i denna lycka jag lever i nu!

Sa jag att det har snöat som fan idag?? Det är ju ytligt som fan.

Suck!

Har sonen hemma idag för han är magsjuk, lillan får också stanna hemma, mest för att skydda dom andra på dagis.
Jag skulle egentligen jobba imorgon, men jag känner mig inte heller bra. Kräktes i söndags och har varit yr och illamående sedan dess.
Är det inte härligt att spy så säg. Magen är tom, men kroppen kräks ändå, vrider ur en som en trasa, krampar så man vill spy upp hela sig själv. Det finns saker jag hellre gör.
Sambon är bortrest dessutom. Tur att man är en sådan Ubermorsa!

Idag ska vi baka bullar, trots allt.
Så är läget just nu.
Det jag funderar mest på nu i övrigt är en utbildning som jag vill gå. Jag ringde dom som har den precis och fick beskedet att dom får svar under dagen om det blir nya kursstarter hösten 2010. Hoppas hoppas hoppas!!! Annars vet jag inte vad jag tar mig till. Då får vi nog flytta.

=(

Det allmäna tillståndet!

Jag mår lite bättre, men känner mig fortfarande...som en sten ungefär. Jämfört med den fallskärmshoppande påfågeln jag VILL känna mig som så blir det en rätt platt känsla idag.

Men det gör inget. Jag ska snart ner på stan och ta en kopp kaffe med världens bästa gäng och sedan är dagen fylld med dagishämtning, bvc, skolhämtning och träning. Så den ska säkert passera rätt snabbt som alla andra.

Puss

... ...

Jag mår skit... vad behöver jag?? Jag vet inte!

Förbannade kyla

Men shit vilken beroende man har byggt upp under skräpmatens höjdardagar på året. Sugen på flott, fett, socker och salt hela tiden. Helt förstörd. Jag måste försöka skaka av mig det här nu, annars slutar det med gråt och nya klädinköp, inte för att jag vill utan för att jag svällt förbi gummisnodden i linningen.

Jag ska skriva lite om vår nyårsafton som vi tillbringade i Göteborg då min bror och hans tjej ställde til med bröllop och dop. Det var underbart vackert i en 800 år gammal kyrka. Jag är gudmor till deras son så jag stod med framme vid altaret under dopet.

Mitt bölade började redan efter 5 steg in i kyrkan då vocalisten stod och övade på sången som dom valt till bröllopet. "Utan dina andetag" med Kent. Men jisses. Jag höll på att ramla ihop. Det är min vackraste grinlåt just nu som får min röst att skälva och ögonen att svämma över på ett kick. Jag fick med mig morsan i grinfesten också. Och sedan "handens fem fingrar" till dopet. Hej och hå, här spar vi inte på tårarna.

Allt flöt på bra i kyrkan och sedan var det dags för fest. Jag hade förberett ett bildspel till min bror till tonerna av "I will always be your soldier" med Marit Bergman. Det är liksom våran låt, min brors och min. Den är väldigt känslig för oss båda. Bildspelet börjar med honom som liten och sedan kommer jag, när vi är små och sedan tonåringar följt av tiden när han träffar sin tjej och dom så småningom får en underbar son.

Person efter person höll jättefina tal på festen och min bror satt och nickade menande till mig att jag också skulle tala, men jag fick lugna honom med att "vänta du bara".

När alla ätit dessert och alla tal var klara så ombeddes alla gå ut på dansgolvet för det var lillasysters tur att säga sitt.

Första bilden på min bror som nyfödd och låten är igång. Han inser vad jag har gjort och bryter fullständigt ihop. MEN DU ÄR JU INTE KLOOOK!!!, hulkade han fram. Sedan vet jag inte om varken han eller hans nyblivna fru ser något av resterande bilder för dom gråter ikapp som små barn. (Jag börjar nästan grina nu när jag skriver detta)

Dom kan fortfarande inte se det untan att gråta. Och jag kan säga att när jag satt och gjorde bildspelet i ett "inte det bästa programmet" så grinade jag typ dom 50 första gångerna. Hacka hacka hacka, fram och tillbaks i låten och timingen ska vara där och hacka hacka. Spelade ingen roll. Det var tanken som berörde mig. Att han/dom skulle få se det.

I vilket fall så kändes det väldigt lyckat och jag tror det framgick väldigt tydligt vad jag ville säga.

Till Andreas: Jag älskar dig och din fina familj och jag är så glad att vi har varandra. Efter många kämpiga år för oss båda och kanske inte så mycket gemensamt har vi hittat något som känns otroligt bra och starkt!!! Puss och Kram

Ps.

Jag kanske borde döpa om bloggen till "Aldrig nöjd" ??


Ds.

Jag och vinter

Jag gillar inte vintern. Visst kan det vara vackert med en rimfrostig, solig dag. Mysigt att sitta inne och se ut på all snö. Men jag gillar inte att vara I det. Det är kallt, man blir blöt och det tar femhundra år att klä på sig själv och barnen.
Det blir liksom så mycket meck med allt. När jag var liten så var jag ute mycket på vintern och åkte både skridskor och längdskidor, jag är bortskämd med att ha vuxit upp med elljusspår ca tio meter från gården.
Men inte slalom. Kanske för att vi inte var den familjen som åkte till fjälls så fort det blev vinterlov. Eller kanske bara för att jag inte är intresserad. Jag menar, hade jag haft viljan så hade jag ju gjort det. Nej, jag är för praktisk av mig. Jag gillar inte att böka med femhundraelva långkalsonger, trettio par strumpor och så byxa, tröja tröja, jacka, vanten, mössan. Puh, jag blir trött av att skriva det.

Hur vissa orkar hålla på, med alla sina barn och greja med skidor, snowboards, pjäxor och boots, kläder till en hel armé. Hurta ut i friskluften och dessutom ha med sig grillkorv och knåpat ihop en fin liten tipspromenad som alla kan skratta och njuta av. Där är inte jag.

Är jag normal eller bara slö?

Jag offrar mig såklart för barnen och hänger i pulkabacken osv. Men slalomkursen/snowboard lektionen får nån annan ta tror jag.Min kille tjatar..."snowboard Maria, det ska du hålla på med, så kan vi åka tillsammans". Men jag vill inte. Jag orkar inte. Jag kan gärna se det på TV, det är skitskoj och jag är intresserad när dom flyger och snurrar. Men...
Jag vill kunna gå rakt ut i luften. Asfalt under converse är min bästa fria känsla.
Sommar är "THE SHIT"!!!

Barn som busar.

Clipart när den är som bäst!

Barnen busar bakom mig, storebror i sitt essä, lillasyster 1½ år tjuter av skratt.

Jag vänder mig om efter ca 3-4 min av detta stoj. Vad ser jag? JO, lillasyster klättrar upp på vardagsrumsbordet och storebror knuffar ner henne i soffan, hårt! Jag stelnar till av skräck...men inser att det är denna aktivitet som får dom båda att nästan skratta ihjäl sig.

Vad är bäst, dö av skratt eller av bruten nacke??

Julefröjd

Jag tänkte ta ett fint kort på barnen och skicka runt till närmsta släkten. Såhär bra blev det. Jag tänkte nästan ta det faktiskt. Men nu kom jag på att det är väl för sent att skicka julkort nu??

Idag ska jag hälsa på en kär vän som länge varit sjuk. Det ska bli jätteroligt. Jag ska krama henne och läsa alla hennes tidningar. Kanske hinner vi prata lite också, men mest av allt längtar jag efter att få gå på fest med henne. Vi har alltid så roligt, men sommar ska det vara. Så att vi kan lalla runt i sommarnatten och skratta.

Dit längtar jag nu.

Snön har vräkt ner här så det är ca 3-5 decimeter. Det är fint och fluffigt, men jag gillar mest grönt och varmt. Men det för duga för nu. Jag måste leva i nuet, jag längtar alltid TILL något, eller TILLBAKS till något. "Hallå- nu får du ge dig Maria".

Pass på å njut!!

Pimp my blog!

Jag vill också ha nå fräcka grejer på sidorna, och inläggen rullandes i mitten.. Hur gör man, jag är så ohacker på just layouten. Finns det bara de här trökiga mallarna man kan välja. Hilfe!

Intuition

HUR mycket ska man ta den på allvar? I vilka lägen?

Supermodel!

Det är jag numer. Jag och min son pryder omslaget till Turistguiden här i stan. Kolla själva.
Klicka på Broschyrer och ladda sedan upp den första.

www.visitfalun.se

Tadaaaaa, visst är vi söta!
Det är ju ingen Adriana Lima direkt, men en morsa i sina bästa år. Och världens finaste pojke!
Det jag kommer fundera på i jul är varför den som redigerat har gjort om min näsa. Jag som har världens minsta och rakaste näsa. Jag fick en knöl och en bulltipp.

Det vanliga

Jag har hårångest!! Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag klippa mig eller ej, ska jag bleka, färga eller vad. Det som jag är trött på med mitt mörka hår är att det rinner ur ca 2 liter färg varje gång jag tvättar det, vilket resulterar i ett icke blankt och fint hår utan med grådaskigt smutsvatten färgat hår. Samt att utväxten måste färgas stup i ett, mitt hår växer dessutom snabbt.

Hm...kanske ska satsa på en sliten blond kalufs, låta det växa och göra en deal med Jon, att om jag gör något efter det, förutom att tvätta det, så får han raka mig på skallen.

På Luffen!

Igår kväll körde jag min bästa vän till tågstationen. Därinne satt en av vår stads mindre lyckligt lottade männiksor. En man jag brukar se på stan bland alkisarna/fyllorna/knarkisarna/lodisarna. Klockan var kvart över sex och de personer som var på stationen skulle någonstans, till någon, med någon eller var där med någon. Han var där i sin ensamhet. Tillsynes för stunden nykter. Antagligen var det värmen som hade fört honom dit. Det här är inte värsta sorten som man kan se nerkissad, stinkandes. Utan en helt ok ändå, man.

När jag var på väg ut till bilen efter att ha sagt hej då till min vän så gick han där. På väg någonstans, jag kände att han inte hade någonstans att gå.

Det var ganska kallt. Sådär rått som det blir ibland, så det isar in i mössan och in i vantarna. Han var utan vantar, mössa, halsduk. Ensam med sina för korta jeans, en skjorta och en icke värmande skinnjacka som han antagligen köpt billigt på Myrorna eller fått på RIA stugan. Hel och ren och nykter just då. Jag tyckte SÅ synd om honom. Jag ville erbjuda honom skjuts, ge honom mina extra värmande accesoarer. Där gick han med sin påse. Och där satt jag i min varma bil, på väg hem till huset och familjen. Jag var så nära tårarna men vad hjälper det honom?

Varför är man så feg och egoistisk när det kommer till att hjälpa andra främmande i stunden??

JAG är en fegis och rent ytligt för honom känslokall människa, som gråter i hjärtat just nu för honom och alla andra utsatta. Inte bara vuxna utan även alla barn som inte ser fram emot jullovet ett dugg då skolan är den tryggaste platsen dom har i sitt liv.

Amen, eller?