Jag har valt att observera Julaftonskvällen på en pub i staden där jag bor. En liten stad i mellersta Sverige. I storstäder är det ganska vanligt att man ”går ut” på julafton. Man kanske ses på en restaurang istället för hemma, unga människor möts upp ute på puben efter att man ätit med sina föräldrar. Men här, nej. Det är nästan som att svära i kyrkan. Jag måste säga att jag känt likadant. På något sätt har julen varit lite helig. Jag hade nog inte valt att göra den här observationen om det inte var så att vi skulle fira på juldagen på grund av att vi var en familjemedlem kort på själva julafton. Alla måste vara med, ingen får fattas. Julen är känslig.
Jag och min kompis anländer på puben 20:30. På plats finns ett gäng äldre herrar som sitter i den lite mysigare delen. Den som har en öppen spis, inte äkta dock. De ser ut att ha trevligt, är inte särskilt fulla och har fina kläder. Jag får känslan av att detta är ett gammalt grabbgäng som brukar ses såhär. Det finns också ett gäng killar i 25-30 års ålder. En av dem är så berusad så han får inte beställa mer i baren. Han avviker från platsen ganska snart. Jag känner en av dem och vi pratar litegrann. Han säger att han inte gillar julen. Han har tvingat sig igenom en julmiddag med sin mamma men sedan ville han bara därifrån. Vi pratar bara lite kort och sedan sätter jag mig med min vän igen. I baren står några enstaka personer, ensamma, fyllda till bredden. Är man ensam så kan jag förstå att man går just hit. Det finns inget som påminner om att det är jul. Det är fotboll på tv:n och inget extra julpynt finns. Här är det neutralt. Det enda man kan känna på att något är annorlunda är att det finns mycket gott om plats i lokalen. Det är ingen vanlig kväll för de flesta är ändå hemma med sina nära och kära. Förutom vi som är här. Det blir som en slags outtalad gemenskap. Vi granskar varandra och undrar varför vi inte är hemma.
Det droppar in lite mer folk titt som tätt. Samma blandade klientel i ålder och social status. Vissa är väldigt finklädda. Några kompisgäng finns, någon ensam superberusad. Det som slår mig är att ca 95 % är män. Det känns som att många är ensamma pappor som är ute för att barnen är med mamma, och de vill bara glömma ensamheten för en stund. Det är ju bara spekulationer men många är i pappaåldern och det är normen i den här delen av landet, ja att vara förälder alltså. Jag beställer en öl och en man i baren, en av de ensamma fulla, tilltalar mig. Han försöker informera mig om hur jag bäst står i baren. Han gör det, han vill nog prata. Men han vinglar fast han står helt still och hans röst spricker i falsett och jag blir lite ledsen för honom. En stund senare lämnar han lokalen, ensam.
Efter några timmar när klockan börjar närma sig midnatt så är lokalen full av människor. Det börjar se ut ungefär som en vanlig Lördagkväll på puben i min stad. Förutom att, det är fortfarande 95 % män som är där. Jag lämnar stället strax därefter. Under hela kvällen har vi ”checkat” av varandra. Inte på det vanliga sättet pojke-letar-flicka, flicka-letar-pojke eller vad man nu föredrar. Utan mer på ett djupare socialt plan. Det hade varit väldigt intressant att samla ihop alla närvarande och gå en runda där alla fick berätta sin historia.
På vägen hem så tänker jag mycket på kvällen, men också på dagarna innan, saker som människor sagt, mina egna känslor och förväntningar. Och jag kommer fram till att julen är den högtid där vi extremerar vår sociala struktur. Tillhör vi en familj så är vi aldrig mer familj än på julen. Och är vi ensamma så är vi aldrig så ensamma som på julen. Och det ena behövs för att det andra ska existera. De ensamma blir extra ensamma för att de andra är så himla ”tillsammans”.
Så vad betyder julen? Mitt svar blir att julen betyder något vare sig man vill eller inte. Man kommer inte undan. Den är oundviklig. Det spelar ingen roll hur många gånger den ensamme säger till sig själv att ”jag bryr mig inte om julen”.
För när den väl kommer så känns den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar