Ps.

Jag kanske borde döpa om bloggen till "Aldrig nöjd" ??


Ds.

Jag och vinter

Jag gillar inte vintern. Visst kan det vara vackert med en rimfrostig, solig dag. Mysigt att sitta inne och se ut på all snö. Men jag gillar inte att vara I det. Det är kallt, man blir blöt och det tar femhundra år att klä på sig själv och barnen.
Det blir liksom så mycket meck med allt. När jag var liten så var jag ute mycket på vintern och åkte både skridskor och längdskidor, jag är bortskämd med att ha vuxit upp med elljusspår ca tio meter från gården.
Men inte slalom. Kanske för att vi inte var den familjen som åkte till fjälls så fort det blev vinterlov. Eller kanske bara för att jag inte är intresserad. Jag menar, hade jag haft viljan så hade jag ju gjort det. Nej, jag är för praktisk av mig. Jag gillar inte att böka med femhundraelva långkalsonger, trettio par strumpor och så byxa, tröja tröja, jacka, vanten, mössan. Puh, jag blir trött av att skriva det.

Hur vissa orkar hålla på, med alla sina barn och greja med skidor, snowboards, pjäxor och boots, kläder till en hel armé. Hurta ut i friskluften och dessutom ha med sig grillkorv och knåpat ihop en fin liten tipspromenad som alla kan skratta och njuta av. Där är inte jag.

Är jag normal eller bara slö?

Jag offrar mig såklart för barnen och hänger i pulkabacken osv. Men slalomkursen/snowboard lektionen får nån annan ta tror jag.Min kille tjatar..."snowboard Maria, det ska du hålla på med, så kan vi åka tillsammans". Men jag vill inte. Jag orkar inte. Jag kan gärna se det på TV, det är skitskoj och jag är intresserad när dom flyger och snurrar. Men...
Jag vill kunna gå rakt ut i luften. Asfalt under converse är min bästa fria känsla.
Sommar är "THE SHIT"!!!

Barn som busar.

Clipart när den är som bäst!

Barnen busar bakom mig, storebror i sitt essä, lillasyster 1½ år tjuter av skratt.

Jag vänder mig om efter ca 3-4 min av detta stoj. Vad ser jag? JO, lillasyster klättrar upp på vardagsrumsbordet och storebror knuffar ner henne i soffan, hårt! Jag stelnar till av skräck...men inser att det är denna aktivitet som får dom båda att nästan skratta ihjäl sig.

Vad är bäst, dö av skratt eller av bruten nacke??

Julefröjd

Jag tänkte ta ett fint kort på barnen och skicka runt till närmsta släkten. Såhär bra blev det. Jag tänkte nästan ta det faktiskt. Men nu kom jag på att det är väl för sent att skicka julkort nu??

Idag ska jag hälsa på en kär vän som länge varit sjuk. Det ska bli jätteroligt. Jag ska krama henne och läsa alla hennes tidningar. Kanske hinner vi prata lite också, men mest av allt längtar jag efter att få gå på fest med henne. Vi har alltid så roligt, men sommar ska det vara. Så att vi kan lalla runt i sommarnatten och skratta.

Dit längtar jag nu.

Snön har vräkt ner här så det är ca 3-5 decimeter. Det är fint och fluffigt, men jag gillar mest grönt och varmt. Men det för duga för nu. Jag måste leva i nuet, jag längtar alltid TILL något, eller TILLBAKS till något. "Hallå- nu får du ge dig Maria".

Pass på å njut!!

Pimp my blog!

Jag vill också ha nå fräcka grejer på sidorna, och inläggen rullandes i mitten.. Hur gör man, jag är så ohacker på just layouten. Finns det bara de här trökiga mallarna man kan välja. Hilfe!

Intuition

HUR mycket ska man ta den på allvar? I vilka lägen?

Supermodel!

Det är jag numer. Jag och min son pryder omslaget till Turistguiden här i stan. Kolla själva.
Klicka på Broschyrer och ladda sedan upp den första.

www.visitfalun.se

Tadaaaaa, visst är vi söta!
Det är ju ingen Adriana Lima direkt, men en morsa i sina bästa år. Och världens finaste pojke!
Det jag kommer fundera på i jul är varför den som redigerat har gjort om min näsa. Jag som har världens minsta och rakaste näsa. Jag fick en knöl och en bulltipp.

Det vanliga

Jag har hårångest!! Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag klippa mig eller ej, ska jag bleka, färga eller vad. Det som jag är trött på med mitt mörka hår är att det rinner ur ca 2 liter färg varje gång jag tvättar det, vilket resulterar i ett icke blankt och fint hår utan med grådaskigt smutsvatten färgat hår. Samt att utväxten måste färgas stup i ett, mitt hår växer dessutom snabbt.

Hm...kanske ska satsa på en sliten blond kalufs, låta det växa och göra en deal med Jon, att om jag gör något efter det, förutom att tvätta det, så får han raka mig på skallen.

På Luffen!

Igår kväll körde jag min bästa vän till tågstationen. Därinne satt en av vår stads mindre lyckligt lottade männiksor. En man jag brukar se på stan bland alkisarna/fyllorna/knarkisarna/lodisarna. Klockan var kvart över sex och de personer som var på stationen skulle någonstans, till någon, med någon eller var där med någon. Han var där i sin ensamhet. Tillsynes för stunden nykter. Antagligen var det värmen som hade fört honom dit. Det här är inte värsta sorten som man kan se nerkissad, stinkandes. Utan en helt ok ändå, man.

När jag var på väg ut till bilen efter att ha sagt hej då till min vän så gick han där. På väg någonstans, jag kände att han inte hade någonstans att gå.

Det var ganska kallt. Sådär rått som det blir ibland, så det isar in i mössan och in i vantarna. Han var utan vantar, mössa, halsduk. Ensam med sina för korta jeans, en skjorta och en icke värmande skinnjacka som han antagligen köpt billigt på Myrorna eller fått på RIA stugan. Hel och ren och nykter just då. Jag tyckte SÅ synd om honom. Jag ville erbjuda honom skjuts, ge honom mina extra värmande accesoarer. Där gick han med sin påse. Och där satt jag i min varma bil, på väg hem till huset och familjen. Jag var så nära tårarna men vad hjälper det honom?

Varför är man så feg och egoistisk när det kommer till att hjälpa andra främmande i stunden??

JAG är en fegis och rent ytligt för honom känslokall människa, som gråter i hjärtat just nu för honom och alla andra utsatta. Inte bara vuxna utan även alla barn som inte ser fram emot jullovet ett dugg då skolan är den tryggaste platsen dom har i sitt liv.

Amen, eller?

Töntmage!!

Min mage vill må dåligt till och från. Idag ville den må dåligt, så dåligt att jag höll på att spy inne på H&M. Vad i h-e är det med den. Jag kan inte se något mönster heller, typ att jag har ju .... .. .... ..., eller jag har ju inte .. ..... ... ..... .... ...?! Inget. Bara hipp som happ....känns som magen skriker, du ska inte tro att du är så TUFF, kärring. Här har du!!!

För om det är nåt som är jobbigt så är det just att må illa och ha ont i magen. Allt blir förstört, det går liksom inte att koppla bort.

Inget vatten och ingen mat hjälper. Jag vill bara vara under täcket då. Ligga och läsa och inte frysa. Men det ska gå över det har jag bestämt. För på Lördag vill jag hem till Ciss och dricka dricka och lyssna på massa musik och bli sådär sjukt kär i alla låtar som bara vi kan.

Nu måste jag ha i mig julmust, för det...och Coca-cola, det hjälper faktiskt.

Paus

Jag har inte skrivit på länge för jag har inte orkat, eller nåt.
Barnen har varit sjuka, jag har varit sjuk. Och då går liksom all energi åt till att sköta det dagliga. Det som jag just nu är så sjukt less på. Är så trött på att städa, planera och laga mat. Kränga på overaller, fixa vantar, allt ska med, glöm inget, har hon napp med...skor. Är pappret med..boken. Gud alltså. Jag vill bara ligga på en paradisstrand och lata mig. Få maten serverad och använda kläder endast för att skyla utvalda delar, inte för att man annars fryser halvt ihjäl.

Så...nu har jag gnällt nog.
Jag har sökt en utbildning. För här på orten så finns det inga jobb. Eller, det finns om du vill jobba på McDonalds, eller om du är specialistutbildad hjärnkirurg. Finns liksom inte så mycket däremellan. Så nu har jag sökt en utbildning som ett första steg mot att bli barnsjuksköterska.
Det är många år dit men så får det vara. Alternativet är att hoppas på tur. Att det dyker upp något. Men jag kan inte lita på det. JAG får styra nu.

Jag måste få något i händerna. Mår inte bra av att bara gå här. Jag blir så hemskt lat och trött.
Det som håller mig uppe är gullebarnen, fika med vänner, lyssna musik osv, men jag behöver göra nåt mer. Skulle behöva komma iväg bara för mig själv. En helg skulle räcka fint. Får nog ta och våldgästa någon vän i Sthlm snart. Nu är det inte så att jag glider omkring i mjukisar och foppa tofflor, kollar på Days of our lives och pillar mig i naveln.. Kommer aldrig bli en slusk, även om jag känner mig lat.

Som grädde på moset så har jag inte fått en spänn från a-kassan än! Jag blev så förbannad när jag ringde dom häromdagen. -Jo, du vet vi har såå mycket att göra (kaffe,cig,kaffe,cig,cig,cig lät det om hennes skrovliga röst) just nu, så det kommer dröja ett par veckor till innan du får pengar. Vaffan! MEN, när man har skickat in något som man fyllt i fel, då kommer det tillbaka snabbt som fan, du har gjort FEEEEL, fyll i rätt och skicka tillbaka så får vi se. Det känns som man ska bevisa, bevisa ihjäl sig, som om man gjort något fel. Som om man begått ett brott. "Har du jobbat?" -Jahaaa, men då får du fylla in hundra papper till, plus så måste du gå runt till alla dina fd arbetsgivare och besvära dom om underskrifter och ifyllande av papper tills dom aldrig mer vill se dig igen.

Hade inte jag gnällt klart i början av inlägget?

Kaffe is now